Wikipedia
Marwarihäst
Ursprungsland: Indien

Bild: Wikimedia / Wikipedia, CC BY-SA
Marwarihästen är en hästras som härstammar från Indien . Rasens främsta kännetecken är öronen som är böjda inåt med spetsarna mot varandra, så kallade tulpanöron. Marwarin är även nära släkt med kathiawarin , en annan indisk hästras med likadana öron. Marwarin är en tålig och nat
Marwarihästen är en hästras som härstammar från Indien . Rasens främsta kännetecken är öronen som är böjda inåt med spetsarna mot varandra, så kallade tulpanöron. Marwarin är även nära släkt med kathiawarin , en annan indisk hästras med likadana öron. Marwarin är en tålig och naturligt sund häst med en tunn och silkeslen päls, och uppfödarna lägger stor vikt vid att virvlarna i pälsen ska vara precis rätt.
Det sades förr i tiden att en Marwarihäst aldrig gav upp eller stupade i strid hur illa skadad den än var och om ryttaren föll av stannade hästen och vaktade honom. De som försökte komma i närheten blev sparkade eller bitna av hästen. Äldre så kallade rajputer berättar om hästar som utan tvekan kastade sig upp mot krigselefanter och som sprang utan att stanna tvärs över hela öknar. Det stämmer nog inte men det är få människor som har sån stolthet i sina röster när de pratar om sina hästar. Marwarin måste ha varit en extremt modig häst.
Under många hundra år var nästan all hästuppfödning i Indien koncentrerad till staten Marwar ( Jodhpur ). Många av de hästar som avlades fram här var krigshästar. Marwarihästen har sitt ursprung från detta stuteri med förfäder från alla olika håll. De som kan spåras var hästar från Turkmenistan , Afghanistan , Uzbekistan och Kazakstan , typiska ökenhästar och bergshästar. Marwarin är väldigt lik de turkmenska hästarna , förutom de karaktäristiska inåtböjda öronen. Därför tror man även att den indiska Kathiawarin var bland det största inflytandet tillsammans med det arabiska fullblodet .
---
**Ursprungsland:** Indien
**Mankhöjd:** ca 150 cm
**Färg:** Alla utom tigrerad
**Användning:** Ridning, packning, körning
Källa: Wikipedia
Text och bild licensieras under Creative Commons Erkännande-DelaLika 4.0 (CC BY-SA 4.0).